Jag arbetar som bildlärare på högstadiet och intresserar mig därför för källkritik gentemot bildspråk och visuella fenomen på internet. Information sprids ofta med bilder. Bilder kan också förändra vår syn på världen, våra normer och förhållningssätt så för mig är källkritik en viktig del av att förstå bildens makt, ursprung och syfte och att tolka bildspråk.

Skolinspektionen sammanställde nyligen en rapport om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap som i sitt pressmeddelande även beskriver en viktig anknytning till mitt ämne bild. ”Bild och rörlig bild är också en stor del av innehållet i digitala medier. Elever exponeras ofta dagligen för en ström av bilder och filmer. Förmågan att kritiskt granska bilder och rörlig media är därför central för att kunna värdera den information som kommuniceras i dessa format. På hälften av skolorna har inte undervisningen omfattat kritisk granskning av bild och endast en fjärdedel av skolorna har haft med kritisk granskning av rörlig bild.” (skolinspektionen 2018)

Läser man vidare i rapporten står det att forskning betonar att bilder inte är en spegling av verkligheten utan det alltid finns en sändare som använder bilden för att säga något. Det är också därför elever behöver kunskaper i ett källkritiskt, ifrågasättande och undersökande förhållningssätt gentemot bilder, så även rörliga sådana. [1]

Inför halloween valde jag att i bildundervisningen för år.7 ta upp ett viralt fenomen som spred skräck bland barn, och deras föräldrar, i sociala medier under vår och sommar 2018. Bilden av Momo, och något som kallas för Momo challenge. [2]

Det märktes i undervisningen att eleverna ville babbla av sig, om bilden, om skrönan. Det gav mig tillfälle att förklara att bilder också kräver sin källa, sitt ursprung och syfte.

Det är komplexa samband att förklara skillnaden mellan det man upplever och det som faktiskt är. Att förtydliga att utan bilden hade historien inte fått sån spridning och att vi har en tendens att lita på det vi ser, hur osannolikt det än kan vara. Jag delade ut strategier, hur undersöker man vad som är sant? Är Momo challenge något som t.ex. viralgranskaren undersökt?

 

Jag gavs också tillfälle att förklara att vi gärna delar information okritiskt på sociala medier. Det är där vi har våra vänner, människor som vi litar på och vi förhåller oss därför mindre kritiska till det som andra delar på sociala medier, och kanske själva sprider det vidare? Åsikts-och yttrandefrihet gäller ju även för att sprida och dela  a n d r a s  åsikter, information och idéer. Och då gäller det att man förstår ev. konsekvenser av det.

Nu rubbas ju inte demokratin för att man råkat sprida bilden av Momo på nätet, det finns betydligt allvarligare historier som kan påverka oss och våra val, men genom att delge ökad förståelse kring ett fenomen som påverkat och intresserat barn kan denna kunskap på sikt omsättas i andra sammanhang. I vårt enorma informationsflöde kan det vara en god start att förhålla sig kritiskt till det man ser eftersom detta är det mest lättillgängliga för oss i flödet och som med digital teknik också blir allt mer raffinerat. Vi lever också i en värld där många barn fortfarande inte går i skola och de som gör det har ett allt mer minskat intresse för läsning.

1. Undervisning om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap, årskurs 7-9, skolinspektionen, 2018, sid 38

      2.  Momo challenge handlar om en utmaningar man ges via den här skräckinjagande             figuren via chatt tjänsten WhatsApp. Ryktet spreds att man kunde skriva till den                 påhittade figuren Momo för att få olika utmaningar och att dessa blev värre och                 värre, till slut hade barn tvingats till självmord.